Handbok i socialdans

Introduktion. 

Vad är skrivet och oskrivet och hur ska man tolka alla signaler som försiggår på en dansbana? Vad är acceptabelt och vad är kutym och hur ska man komma igång med dansen. Hur bjuder man upp och vad är en dansdialekt? Räcker mina kunskaper och vad bör man tänka på?

Det är hundratals frågor som snurrar runt i huvudet på en nyinvigd dansare på en dans, men som tröst till er… Efter nästan 25 år som dansare ute på dans som undertecknad har så finns det fortfarande massor av obesvarade frågor som aldrig verkar få något svar trots ivrigt ältande i bilen till och från danserna och med vänner och bekanta.

Tänkte också skriva lite om skillnader förr och nu på modern dans som är min passion. Jag har ännu inte klarat av en hel kväll på en mogendansbana så mina betraktelser sträcker sig till just modern dansbandskultur.

Innehållsförteckning

1. Förberedelser.
2. Dansen kan börja.
3. Regler på dansbanan. 
4. Sociala regler. 
5. Känslomässiga regler. 
6. Dansdialekter. 
7. Tips och trix. 
8. Musiken….. 
9. Avslutning.
10. Ordlexikon: Ord som använts i texten som kräver en förklaring

 

Kapitel 1:

Förberedelser

Innan dansen. En huvudregel finns som nästan är självskriven, men som ändå inte efter levs av all. Tyvärr! Kom hel och ren! Det vill säga, duscha innan dansen oavsett om du känner dig fräsch eller inte! Gammal svett luktar mycket illa och även om du inte luktar när du börjar dansa så kommer du lukta när du börjar bli varm i kläderna!

Jag tycker även att det är trevligast om killen är nyrakad för bådas skull. Speciellt om man ”gnussar” panna mot haka!

Att snusa som kille bör man undvika när man vill ”gnussa” sin haka mot tjejens panna. Anledningen är hänsyn till tjejen som kan börja lukta illa i håret och pannan.

 

Klädval. En del kommer i mer eller mindre träningskläder och en del klär upp sig allt efter tycke och smak. Det man bör tänka på är att kläder som man svettas ofta och mycket i tillslut luktar surt när de blir varma! Oavsett om de är nytvättade… Då är det färdigdansat i dem och man får köpa något nytt. Det är min åsikt i alla fall. Det lär finnas mängder av knep mot detta som jag inte testat, men är ytterst tveksam till. Exempelvis att frysa ner plagget och sedan tvätta det är en metod som jag hört talas om.

Pannband och handdukar är ett annat problem. Ett pannband som hängt med för länge är inte så trevligt om man vill ”gnussa”. Killar som är längre än tjejen de dansar med droppar ibland svett på tjejen och finns det inget egentligt botemedel utan där får man antingen försöka torka av sig eller ta med en handduk och försöka göra det bästa av situationen. Ett tips är att i alla fall ha en fräsch tröja, skjorta att byta med i pausen som kille eftersom det kan bli väldigt varmt inne på dansgolvet.

En del tjejer har dubbla lager tröjor för att de inte svettas själv utan ”skyddar” sig mot blöta killar.

Det är inte okej att dansa utan tröja som kille, har till och med hört talas om att någon blivit utskickad från dansen av den anledningen. Han fick visserligen komma in när han tagit på sig en tröja…

 

 

Kapitel 2:

Dansen kan börja.              

 

Vill man dansa så finns bara ett sätt. Man måste bege sig till någon av Sveriges alla dansbanor, logar och Folkets Hus, FH, som outtröttligt anordnar danser vecka efter vecka år ut och år in. Själv är jag mycket tacksam för att det finns så många eldsjälar i Sverige som ser till att vi dansnördar, för det är vi, får dansa och ha trevligt. 

Själv har jag i skrivande stund besökt drygt 110 dansställen i Sverige och kan konstatera att fenomenet dans är ganska lika i hela Sverige, men hur man hittar till dansens värld skiljer sig från norr till söder, men mer om det senare.

Det finns en flytande gräns mellan Hudiksvall och Gävle skulle jag säga som delar av de otydliga reglerna om vad som är en dans. Norr om Hudik så är det mest vanliga när två för varandra okända personer som bjuder upp till en dans dansar två låtar i en dans. Söderut mot Gävle och neråt så dansar de flesta fyra låtar som en dans. Här förekommer naturligtvis och som man kanske redan själv märkt en rad avarter från detta. Folk som rest och dansat på orter söder om Gävle kan tycka att om man ändå gör så längre ner kan man göra så norrut också…

De är därför mer och mer vanligt att man dansar fyra låtar med en person som man tycker om att dansa med. Ja, nu kommer oklarheterna redan in i matchen! Det finns många som hävdar att runt om i södra Sverige är det så att man har dansat klart efter två om man inte är så förtjust i dansen men man på ett artigt sätt säger att det var inte så uppskattat och en två låtars dans får räcka. Ingen behöver ta illa upp, men man kan lista ut att man inte är en favorit att dansa med.

Om detta händer är mitt råd:

Bjuder du upp och det händer två gånger eller fler, sluta bjuda upp den personen. Varken du eller den personen kommer att få en bra dans.

När man bjudit upp gäller det lite olika regler. Det behöver inte vara så formellt att bjuda upp. Ofta räcker det att fråga om hon eller han vill dansa. Några exempel:

Vill du dansa med mig?

Ska vi dansa?

Får jag lov? (Mer vanlig förr i tiden.)

När man bjudit upp någon för första gången så måste paret bestämma hur ska vi hålla i varandra och hur ska vi dansa? För 10-15 år sedan var dessa helt onödiga frågor för man höll alla någorlunda likadant, men idag finns det väldigt många olika stilar i foxtrot och man måste välja en. Den traditionella och mest vanliga att börja med om man är osäker är kind mot kind. I mogenvärlden brukar man se att killens vänstra hand och tjejens högra hand kopplas som en del av greppet och då används de händerna som en del av styrningen.

I moderndansen är det mer och mer vanligt att man ”gnussar”. Killens haka mot tjejens panna eller panna mot panna. Det vanligaste då är att killens vänstra hand och tjejens högra vilar på eller vid killens höft. Alla kombinationer verkar finnas på alla grepp, men en sak är gemensam! De intimaste hållningarna brukar nog de flesta bara hålla med de som de känner eller känner till eller vill lära känna… En del av det sociala spelet som jag återkommer till. 

En viktig detalj:

Hur paret håller måste godkännas av båda! Man får inte tvinga någon att hålla på ett sett som inte accepteras av båda! Mitt råd: Gå direkt därifrån i en sådan situation. Man måste inte ”stå ut”. Det är inte heller okej att ”kladda” all beröring ska vara en gemensam vilja! Det är inte fritt fram som varken kille eller tjej att utforska den andres kropp om den andre inte samtycker.

Hur man märker om det är okej att gosa lite? Läs kroppsspråket! Svarar den andre när man förändrar sitt sätt att hålla i eller att man kramas lite extra så var det mest troligt uppskattat…

Att bjuda igen:

Om man blir uppbjuden så kan man visa sin tacksamhet med att bjuda tillbaka en dans. Det finns ett litet dilemma som kille. Det är absolut vanligast att det är mer tjejer än killar på dans, så det är ibland väldigt svårt som kille att bjuda tillbaka! Det knep man kan göra då är att verkligen säga eller visa sin tacksamhet om man tycker om dansen så tjejen i fråga förstår att man tycker om att dansa med henne! Gör man det törs tjejen bjuda upp igen även om det är killens tur.

Ungefär på samma geografiska avdelning i två eller fyra låtar i en dans så förekommer demokratisk dans och mer strikta ”Damernas och Herrarnas” I norrland gäller fortfarande den strikta modellen medan södra Sverige oftast använder Demokratiska modellen. Det finns för och nackdelar med båda! 

Det har mjukats upp även i norrland och många struntar i skylten och vad orkestern meddelar, framför allt unga tjejer som insett att chansen ökar drastiskt att få dansa med sina favoriter om man även bjuder upp fast det står ”Herrarnas” på skylten.

Runt om i Sverige ordnas dansmaror där folk kommer från olika delar av riket och det mjukar också upp skillnaderna mot det enklare när alla stilar blandas.

Kapitel 3:

Regler på dansbanan

Färdriktning, förr och nu… zoner körfält och att backa mot färdriktningen…

Tänk dig en motorväg. Även om du inte har körkort så kommer du att förstå liknelserna. Om inte kanske du kan tänka dig att gå på samma motorväg. Då blir också känslan mer övertygande om farorna.

Som körskoleläraren alltid brukar säga:

Håll avståndet och ha ett avstånd som gör att du kan stanna på siktsträckan. I princip är det den viktigaste regeln. På sätt och vis är området allra närmast dig, i foxtrot i alla fall, ditt ända utrymme som du kan räkna med, förutom där du befinner dig naturligtvis. Alltså jag skulle säga 30-50 cm framför paret i färdriktningen, som på dans är tvärtom som klockan, är ditt utrymme. Blir luckan större än så kan den norpas av omkörande likt på en motorväg. Samma sak där när man kör om så svänger man inte in så det finns risk att din bakdel touchar omkörds front. I dansen är detta extra viktigt eftersom den man kör om kan vara mitt inne i en snurr och då inte ser vad som händer på ”sina” 30-50 cm som man kallt räknar med. Denna upparbetade lilla lucka är alltså en förutsättning för att man ska kunna göra sina snurrar utan att krocka eftersom vi inte som förare kan se 360° hela snurren.

Vad gör man inte mer på en motorväg?

Man backar absolut inte! Man tittar över axeln när man byter fil. Filkörning på dans funkar som ringar på vattnet och varje ring snurrar i sitt eget tempo. Normalt brukar yttersta ringen snurra fortast, MEN på sistone har vissa foxtrotstilar gjort att hela filen man dansar i kan tvärstanna för någon längre fram har fått för sig att dansa på ett och samma ställe. Min åsikt är otvetydig: Man rör sig alltid framåt oavsett! Vill man stå stilla på stället måste man leta sig inåt där det naturligt går mycket saktare runt.

 

Sicksack körning går bara bra om det är lite folk och bör undvikas. Sedan kan man se ett danspar som ett ekipage som färdas framåt. Då är det ytterst olämpligt att man som kille agerar pansarvagn och backar större delen av dansen utan någon som helst uppsikt i färdriktningen! Detta tycker jag är den andra viktigaste oskrivna regeln på dansgolvet efter avståndsregeln.

 

 

Det är inte heller Gröna Lunds radiobilbana där ute! Vill man förbi kan man inte knuffa sig igenom ett par som man tycker åker för sakta. Är det mycket trafik eller folk på dansbanan så får man också räkna med att man får mindre utrymme likt en bilkö, man tätar ihop sig och gör mindre yviga rörelser med armar och man buggar i mindre formationer. Detta gäller även om man vill imponera på någon som tittar på vid sidan om!

 

Kapitel 4:

Sociala regler.

Klädsel, ursäkter, nobbning förr och nu…

Det finns en mängd sociala regler på dans en del gamla och en del nya och det stora problemet idag är att ingen egentligen säger att de existerar men alla pratar om dem och vet att de i alla fall funnits.

Får man till exempel nobba, tacka nej om man blir uppbjuden? Idag är svaret svävande och otydligt beroende på vem du frågar. En del struntar i moralregler och gör precis som han eller hon känner för och en del kan inte tacka nej. I äldre generationer fanns en moralisk regel som innebar att man aldrig nobbar en person som inte är full eller påverkad av något annat, men det var egentligen den enda giltiga anledningen.

Idag kan man höra flera andra orsaker av dem som åtminstone försöker upprätthålla regeln. Det kan till exempel vara:

• Jag är bokad redan (Alltså redan uppbjuden fast sedan tidigare på kvällen)
• Jag vilar gärna den här dansen…
• Jag måste gå på toa…

Då försöker man på något sätt slingra sig, men naturligtvis finns det folk som är mer rakt på sak och bara helt enkelt säger: Nej tack.

Ibland kan det finnas en verklig ursäkt som att man verkligen inte orkar, men mitt råd då är att bjud upp den personen samma kväll för att visa att du verkligen menade det du sa.

Det finns en moralisk aspekt till som inte nämns så ofta, men som jag känner är värt att nämna. Själv har jag brottats med mina egen funderingar om detta men nu mer eller mindre går på den lite tuffare linjen. Det gäller om en person som är väsentligt mycket äldre än mig bjuder upp och jag känner att det här kommer inte att bli bra någonstans, en erfaren person som kommer från en annan generation och kanske stått och spanat in ens dans och vill ”testa”. Då känner jag att ett ”nej tack” är på sin plats. Varken hon eller jag kommer att få ut något av det! Som jag nämnt tidigare så måste hållningen alltid godkännas av båda parter! Därför kommer hennes ”testa” inte att innefatta en ”gnuss”… Det har hänt flertalet tillfällen då jag inte tackat nej i dessa lägen varpå en besviken kvinna går av dansgolvet helt missnöjd över att det bara blev en ointressant dans inte alls som hon såg vid sidan om. Det har till och med hänt att de fällt en kommentar om detta efter dansen i stil med ”såhär dansar du då inte med alla andra!”.

Samma tycker jag om unga tjejer. De ska inte behöva ”stå ut” med väsentligt mycket äldre ”gubbar” som tror att de är guds gåva till mänskligheten om jag får vara lite sarkastisk.

Sedan finns det lite moraliska och sociala tankar om vad som är okej. Att bjuda upp en person en dans per kväll anses av de flesta som helt okej, men efter två eller tre bör man tänka sig för lite. Då uppfattas man intresserad och till och med kanske stöter på personen om man inte känner varandra sedan tidigare. Bjuder man upp tre eller fler får man vara beredd på att bli nobbad för det anses inte socialt att någon ska behöva dansa så många gånger med en och samma på en kväll! Naturligtvis inga problem för de som direkt säger som de tycker, men för de som fortfarande använder de sociala ”gamla” reglerna.

Sedan kommer vi till den enda dansen sedan gammalt som är lite helig. Sista dansen, den är alltid den dans där man dansar med sin käresta! Där får man också vara beredd på att få ett nej. Det är nämligen där man också visar någon att man kanske tycker om den personen lite extra och att man är intresserad. Den yngre generationen har börjat lätta upp denna gamla gyllene regel och man kan se danspar som till och med buggar fast det är en lugn fin ballad som är tänkt vara kvällens mysigaste dans.

Kapitel 5:

Känslomässiga regler.

Intresse, byta grepp 5 gånger, hångla på golvet, jucka på stället, åldersskillnad…

Vid en dansresa till Malung diskuterades en gammal tes från Umeåtrakten. En betraktelse som kanske saknar betydelse för många men som för kunde ge en hint om intresset som den man dansar med har för en själv. En inte ovanlig fråga för många som socialdansar. Tesen gick ut på att om man bytte grepp mer än fem gånger under dansen så hade man ett intresse för den man dansade med!

Konstigt kan tyckas men det ligger något i det! Om man söker en ännu mysigare och närmare hållning som blir ännu bättre och känslan av närhet ökar så visar man ju att man tycker om den man dansar med. För att den här tesen för överhuvudtaget ska fungera måste man från en början dansa ”rent” det vill säja inrikta sig på att just dansa och inte gosa järnet från start till mål med alla man dansar med. Många konstiga uttryck, men tyvärr har dansen enligt mig blivit en blandning av dans och ett behov. Ett behov av närhet, bekräftelse och få något som man inte kan få till vardags. Egentligen kanske all socialdans är det men jag tycker att behovsbiten har tagit överhanden i många fall. Det verkar i en del fall vara så att dansen är det sekundära och att få ta på varandra blir det primära. Inget fel i det men då behövs kanske inte dansbanan som forum utan det räcker med att träffas och kramas och kela.

Hångla på dansgolvet då? Finns det något vackrare än två människor som hittar varandra på en dans och till och med får till det på dansgolvet? Ja kanske men det är lite extra roligt när det händer. Men det finns gränser även här tycker jag! Det finns nyförälskade par som hånglar järnet på dansgolvet, nästan äter upp varandra… Jag tycker kanske att man kan visa lite hänsyn till människor som kanske blir lite stött på det och kanske också tar illa vid sig som t ex gamla ex eller bara folk som inte tycker att det passar. De är ju redan ett par så då kanske man kan hångla utanför dansgolvet eller hemma.

Åldersskillnad. För mig ibland ett problem, för andra kanske aldrig ett problem och för en del ständigt ett problem. Vad är problemet? Det kan vara stilar, olustkänsla, gemenskap och säkert mycket mer.

Jag har en stil som verkar tilltala tjejer som är yngre än mig och det är faktiskt ömsesidigt en person som är mycket äldre än mig dansar inte alls som mig och en sådan dans blir mycket sällan bra. Jag har inga problem att bjuda upp någon i min ålder, lite yngre eller lite äldre, men någonstans börjar det kännas som om personen är för ung eller för gammal för att det ska kännas okej att bjuda upp och det även om jag kanske ser personen dansa och skulle vilja bjuda upp. Vi tänker alla olika och jag kan bara beskriva mina funderingar och mina tankar kring detta.

Låt säga att jag i fyrtio års ålder bjuder upp en som är 35 det är okej… 25 det kanske är okej… 15 det känns absolut inte okej! Samma sak uppåt… 45 okej… 50 kan funka men 55 sällan oh 60 känns helt galet fel… Min personliga känsla!

Men, kanske en del säger, brukar inte du dansa med en massa yngre? Javisst, de passar min dansstil bra och jag har inget emot det, men de som faller under regeln för ung för mig har fått dispens om jag får uttrycka mig lite fritt. Jag har bearbetat fram en regel för mig själv för att hantera stora ålderskillnader. Den kom fram när jag ställde mig frågan själv en gång. Vill hon verkligen dansa med mig som är så mycket äldre? Jag kom då fram till att enda sättet att få veta är att antingen fråga, men det ärligaste svaret blir nog om hon bjuder upp första gången och godkänner mig som någon hon vill dansa med. På så sätt vet jag att hon inte har något emot ålderskillnaden.  

Den regeln blir då tillämpbar åt andra hållet med. Är någon väsentligt äldre än mig och jag bjuder upp första gången har jag ju meddelat att jag inte tycker det spelar någon roll i detta fall. Det tror jag är enda rättvisa sättet att kunna umgås över generationerna på dansgolvet för jag vet unga tjejer som tar illa vid sig när ”gamla gubbar” kommer och bjuder upp. Allt detta är mycket svårt och tolkningen av stor och liten ålderskillnad är enormt bred… Så gör efter eget tycke och smak, det gör jag…  

Kapitel 6:

Dansdialekter.

För tio år sedan var skillnaderna väldigt stora inte bara geografiskt utan även stilmässigt. Jag hade förmånen att resa en del i Sverige och lärde känna dansdialekter som gjorde att jag nästan kunde placera den jag dansade med geografiskt var hon kom ifrån. Idag med dansmaror, foxkurser och flera dansnördar än jag som åker långt och lär känna folk överallt så har stilarna och dialekterna suddats ut lite. Men man kan fortfarande känna ett ursprung från många och hur de är van att dansa. Det är nämligen så att det märks när man för och som tjej bör det också märkas ännu tydligare.

Hur är då de olika ursprungsstilarna? Om vi börjar uppifrån norrland där jag kommer ifrån så har vi Skellefteå som alltid i folkmun varit erkänt duktiga dansare. Deras stil är en slät ren foxtrot släpande och mjuk, inga yviga svängar eller rörelser. Deras stil liknar Umebornas men jag skulle säga att Umeåbornas är något hårdare, något mindre släpande men ganska lika i övrigt. Öviksborna har enligt mig så länge jag har varit ute på dans haft den mest udda stilen av de stilar jag sett. Idag har den tagit så mycket intryck av omgivningen så den syns bara på riktigt inbitna lokala dansare. Stilen var inte gungig, men hoppig på något konstigt oförklarligt sätt. Man känner igen den direkt när man ser den.

 Färdas vi lite längre söderut till Sundsvallsområdet så kommer den karaktäristiska gunget in i bilden! Jag skulle säga att det som ofta beskrivs som Norrlandsgung just är Sundsvallsstilen. Lokalt just för orten Sundsvall är också den bakvända stegsättningen. Normalt 1,2 och 34 i en snabb följd, men Sundsvallarna de äldre satte ihop på 12 och sedan 3,4 i normaltakt. Helt hopplöst om man inte håller tungan rätt i mun.

I Hudiksvall finns gunget kvar men är mindre markant. Stilen där är lite mer yvig och slängig på ett sätt. Min uppfattning är att ”gnussen” har sitt ursprung någonstans mellan Hudik och Sundsvall… Men jag kan ha helt fel.

Neråt Gävle och Uppsala blir dansen återigen enklare och känslan är att dansundervisningen i skolan uteblev. Guldkornen är färre och färdas man ner mot Stockholm blir dansen mot det stelare hållet. Inte alls lika naturligt som det känns i Norrland. Känslan är danstävling om de som är duktiga, inte avslappnat och enkelt. Det har nog en naturlig förklaring eftersom många som hittar ut på socialdanserna kommer från buggkurser och tävlingsträning och upptäcker att folk dansar foxtrot också. I Norrland är det oftast helt tvärtom! Folk kan dansa foxtrot sedan skolan och kommer ut på dans och märker att folk buggar på dans och blir intresserad och går buggkurs.

Sedan söder om Stockholm kan man känna små variationer på dansen men övergripande känslan är att man lärt sig dansa i vuxen ålder och inte riktigt fått in det mjuka i dansen.

Undantaget kanske hör till ett ställe jag tänker på och det är Alingsåsparken som lockar folk från närområdet från Göteborg till Lidköping och där känns att det finns en danstradition som liknar den i Norrland. Skillnaden kanske är musiksmaken. Mer om den senare. Men det är nog ingen överraskning eftersom så många dansband kommer från det området.

 

En liten rolig iakttagelse jag gjorde för många år sedan på Skultuna utanför Västerås var att det kom folk från städer rund omkring, men på den här tiden kände man nästan bara folk från orten.

Så där var jag som reste mycket och kände till dansarna från de olika ställena och jag kunde se att Stockholmarna stod i en grupp Gävleborna i en, Dalmasarna i en och Västeråsarna i en annan. Idag däremot så känner folk varandra från olika städer och nu är dessa grupperingar är borta…

Kapitel 7:

Tips och trix.

Knep som funkar…

Ibland händer det att man gör bort sig, det är ofrånkomligt! Men när det händer kan man ta till knep för att rädda en pinsam situation.

Exempel:

Du möter en person som du känner igen direkt och hälsar, men sekunden senare kommer du på att du inte känner igen personen på dans och aldrig har dansat med den. Frågan är vem är personen och var känner du igen den ifrån?

• Kontra och bjud upp… Metoden funkar ibland och hjärnan hinner bearbeta situationen under låt ett. Förhoppningsvis räcker det och du kommer på var du känner personen i fråga. Det kan vara någon du känner via jobbet, skolan, gemensamma vänner etc
• Avvakta… Kan få pinsamma följder om det är någon du ”borde” känna igen! Men rätt bra om det är en kändis från t ex TV…

Om du vill lära känna en person på dans så har jag ett råd. Spana in personens kompisar! De kan berätta en hel del om personen som intresserar dig!

En annan observation som är lite svår att beskriva är kompisdanserna. Du lär känna någon som du bjuder upp eller som bjuder upp dig. Ni fattar danstycke… det vill säga ni gillar att dansa med varandra. Då händer det ofrånkomliga både på gott och ont. Du börjar dansa med kompisarna. Antingen av fri vilja eller för att man blir nyfiken. Här kommer en eftertänksamhet! I det här läget tycker jag man ska fundera och känna efter, både som kompis och som danspartner… När vi kompisdansar vill båda två detta? Är det automatiskt så att bara för att min kompis gillar det?

Varför ska man tänka på det och har det någon betydelse? Jo, faktiskt… En sådan dans per kväll där den ena inte är så road är absolut okej, kanske två och tre också, men om man någonstans drömmer om att hitta en partner och som många i danssvängen är ute ofta så lär man känna mycket folk och man kanske krossar någons dröm om detta om man bara gör det i artighet mot sin kompis.

En annan sak som gäller inte bara på dansgolvet utan också i det vanliga livet är din inställning till andra människor speciellt okända för dig…

Du kan aldrig förutspå framtiden. Den person du möter på dansgolvet kan bli din arbetskamrat om några månader.

Du kanske blir förtjust i en du dansar med också har du skällt ut hennes farsa på jobbet! Chanserna ökar inte lavinartat för att bli omtyckt vid mötet i din nya roll som pojkvän…

Det jag försöker säga behandla dina medmänniskor som du vill bli behandlad själv! Då ökar chanserna att du lyckas i livet och att om du inte är en väldigt udda människa kommer du också bli en omtyckt person.

 

Kapitel 8:

Musiken…

Orkestrar… Fenomen norr och söder…

Orkestrar eller dansband som man oftast säger varierar ofta i både popularitet och dansbarhet. Vissa dansband som kommer från t ex dansbandskampen har inte förstått vad dansbar musik är. De kör låtar som låter bra och passar deras stil, men tänker inte på om det går att dansa till.

Generellt kan man säga att ju längre norrut man kommer desto mer smal blir moderndansarens orkesterval som de anser vara okej att gå ut till. Just nu funkar egentligen bara ca 4-5 dansband i Norrland, Zlips, Shake, Blender och Expanders.

Men ju längre söderut du kommer ju bredare blir orkestrar som går hem hos publiken. Då funkar även:

Perikles, Wahlströms, Casanovas, Sannex, Jannez, Voyage, Scotts, Kindbergs, Highlights Pure Divine och kanske ett tiotal till om man är riktigt danssugen.

Tips till orkestrarna:

• Börja kvällen med en lugn eller halvlugn dans som uppvärmning för dansarna.
• Kör kvällens snabbaste låtar innan paus för då ska de flesta vila och kanske byta tröja eller skjorta.
• Kör inte kvällens snabbaste bugg innan sista dansen! Då vill man inte vara helst genomsvettig om man ska bjuda upp sin drömpartner…
• Blanda inte en medioker första låt med en super bra låt på andra låten i en dans, försök få en så jämn och lika låt i den andralåten i dansen.
• Vill du lyckas i dansvärlden så underlättar det om du kan dansa som bandmedlem. Då förstår man vad som är för svårt att dansa till men också vad som är roligt att dansa till. Jag tror det är en av orsakerna till att Zlips de senaste åren varit det kanske populäraste modernbandet om man bortser från att de är duktig på det de gör som musiker, men de väljer låtar som berör och är rolig att dansa till.

 

Kapitel 9:

Avslutning.

Detta är min version och min betraktelse! Den delas säkert av några och några kanske har invändningar och tycker annorlunda, men det får stå för dem… Vad som är rätt och fel i denna skrift ligger i betraktarens egen bedömning att utforska.

 

Ordlexikon:

Ord som använts i texten som kräver en förklaring:

 

Gnuss, gnussa är när man panna mot panna eller panna mot haka på ett mysigt sätt dansar med en lätt eller markant förning från sida till sida.

Dirty foxx, kan nog bara beskrivas med dansaren Odd Vesterlis svar på gnussa med hela kroppen…